KONTAKTUTTAG

Jag kom över ett usb-minne igår då jag skulle flytta över en film från syrrans dator till min. Det blev inget av då vi sedan bestämde oss för att se filmen på hennes dator.

Idag hittade jag tillbaka det till usb-minnet och där låg en massa låtar från Jesper + en massa bilder. Det gjorde mig både glad och ledsen.. Glad på det sättet att det är kul att se vad man en gång hade.. ledsen på det sättet att man inte har kvar det. Då kunde jag vara ute bland folk och ha det bra, hitta på saker titt som tätt och helt enkelt bara vara stolt över hur jag såg ut just då. Nu är det helt tvärtom.
Jag undviker folk, håller mig för det mesta inomhus, hittar knappt på något och jag är långt ifrån nöjd med hur jag ser ut och beter mig. Och allt detta på inte ens ett år, utan bara några månader. Hur hände detta?

Samtidigt är jag glad att det är som det är, men jag önskar bara att jag kunde hitta den dära extra orken, den extra viljan att försöka få mitt liv som det var förut.. även med dom nya förändringarna som skett. Att jag kanske orkar mig ut på en promenad istället för att lägga mig i sängen framför datorn. Att jag hör av mig till folk som jag faktiskt saknar. Att jag slutar vara den "rädda" personen som jag egentligen är.

Jag ber sällan om hjälp, men jag bara önskar att någon kunde putta mig på rätt spår igen.

Förlåt för inlägget, jag var tvungen skriva av mig.
Over and out.